Hemön

Ön

Under många år var Arken den enda plats Folket rörde sig på, men Den Gamles otydliga skräckhistorier och förmaningar var i längden otillräckliga för att hålla alla instängda på den gamla färjan. Allt efter individer blev äldre och modigare, och i ett par fall utvecklade mutationer som hjälpte dem att smyga sig ner, expanderades hemvisten snart till att omfatta hela ön som Arken strandat på. De plåtbarrikader som täckt igen hålet i fören på Arken byttes ut mot en mer konventionell vägg med en hemmasnickrad ytterdörr så att alla fick tillgång till marken. Alla faciliteter på Arken har dock gjort att ön inte är mycket mer än en rastplats när solen lyckas bryta igenom zonsmoggen och skeppets korridorer blir för trånga. Det finns dock gott om utvecklingspotential för de mutanter som känner sig hågade…

Geografiskt läge

Närheten till vattnet har gjort det ganska enkelt för Arkens zonstrykare att färdas otryggt långt bort och tillsammans med krönikörerna har de byggt upp en vag bild av världen bortom vattnet. Färdas man förbi zonen kommer man till Sursjön — ett öppet vatten som, namnet till trots, är nästan lika rötfritt som Arken. Vattnet smakar bara lite konstigt…

Medurs från Sursjön ligger inlandet: mil efter mil (gissar de som åkt åt det hållet) av skog och fält. I alla fall har ingen vågat ro så långt längs med åarna att något annat uppenbarat sig. Vidare medurs, åt rakt motsatt håll från Sursjön ligger det stora havet. Inget flytetyg Folket äger eller kan bygga är ens i närheten av att klara av resor vidare åt detta håll, och vem vet om det ens finns något på andra sidan. Förr skrockade Den Gamle ibland över hur Arken hade kunna flyta över havet när den var nybyggd, och en hel fraktion av Folket har det nu som sin dröm: att förstå sig på manickerna i Arkens inre, dra loss henne från grundet, och segla iväg till rötfria stränder långt bort.

KlippVrak.jpg

De mindre drömmande vänder snarare blicken i det sista väderstrecket: kustledes i motsatt riktning från inlandet. Åt detta håll finns vatten som faktiskt är farbara med vad som finns till hands — skrotskallarna har redan lyckats bygga ett par ekor och till och med en segelbåt. De har haft många exempel att utgå ifrån eftersom det nästan verkar som om ön är en magnet för gammalt skrot som flyter med strömmen ut från zonen, och då särskilt gamla fartyg. Runt den lilla bukten som Arken strandat i och även på den sida av ön som pekar mot inlandet finns otaliga vrak av fornbåtar, några helt under vatten och några ligger på slagsida halvt över ytan. Det finns till och med en sprucken och halvt nedrasad stenbrygga som några av båtvraken verkar legat vid innan de sjönk. Och bara en bit bort ut i vattnet, mitt mellan Arken och fastlandet kustledes, ligger Vrakgraven — en samling gamla fartyg som kapsejsat och nu ligger huller om buller på och under ytan.

Cisterner2.jpg

Fornlämningar på ön.

Sett från kustlandssidan är ön som Arken ligger på vagt svampformad med en storlek på ca 600m från sjöspets till havsspets och 500m från inlandsänden till kuständen. Inlandsänden präglas av en 30m hög kulle på vilken det står halvdussinet gamla sönderrostade metallcisterner och fyra cisterner i betong av olika storlek. Samtliga står uppenbarligen på någon slags vattentät botten och har betongmurar runt sig, vilket gör att de ofta får en slags vallgravar när det regnar på höstarna och områdena mellan cistern och mur fylls av surt zonregn. Även om plåtschabraken är nästan helt förstörda av rost så är betongtornen synbart intakta. Det finns rester av gamla ståltrappor som verkar ha lett upp till taken på dem, men de har sedan länge rostat sönder och fallit ner i området innanför murarna. Resten av kullen är täckt med en tät blandskog.

ArkenKarta.png

Nedanför kullen på udden som pekar havsledes ligger den gamla hamnen med sin söndervittrade och halvt kollapsade kaj. På landtungan innanför ligger ytterligare ett dussintal cisterner i olika utförande, och ett halvdussin båtvrak ligger utströdda längs med stranden, de flesta helt under ytan. Ytterligare båtvrak finns på insidan av udden, som även avgränsar den bukt där Arken strandat. Fartyget verkar ha rännt på ön i hög fart och har med minsta marginal missat ett gammalt hus — nu endast ett par stenväggar — som låg precis nere vid vattnet. Vidare längs bukten finns resterna av gamla trähus som kollapsat helt och som används som en källa för ved under kalla vinternätter. Bukten avslutas på kustlandssidan av en låg vågbrytare som sticker ut 200m i vattnet.

”Foten” på den svampformade ön består av en 5–10m hög ås som pekar kustledes, och här finns lämningar av ytterligare tre trästugor, samt två (relativt) intakta stenhus — troligen vare någon slags lagerlokaler med tanke på hur mycket skrot som finns inuti dem. Och var det någonsin något tvivel om att ön var en magnet för båtvrak så ligger ytterligare tre båtar utspridda runt ett av stenhusen, trots att själva huset ligger 50m från vattnet.

Övriga mysterier

Trots att Folket har drällt runt ganska fritt på ön i över ett decennium finns det fortfarande ett par mysterier kvar. Cisternerna på kullen är det mest omedelbara frågetecknet: det finns ingen uppenbar ingång utan bara gamla rör som leder ut från dem — rör som är alldeles för smala för att någon ska kunna krypa in. Taket på arken är precis för lågt för att kunna ge utsikt över ovansidan på cisternerna, men det går att ana något som sticker upp. En galning som klättrade up i en mast ovanför Den Gamles balkong nämnde i efterhand att han sett någon slags lågt plåtskjul, men sedan brast det hela och han fick såväl hjärnskakning som ett brutet ben och klättrar inte så mycket längre. Dessutom finns det som sagt en cistern med bortrostat plåttak som ger en aning om hur de ser ut på insidan: helt tomma, så ingen förväntar sig egentligen något spännande i de andra tre.

Strandskrot.jpg

Cisternerna på udden går däremot att undersöka från Arken men har inget spännande ovanpå sig. Däremot så har de ståldörrar precis under taket och det verkar ha gått gångar mellan dem förr i tiden — nu ligger dessa som sönderrostade högar av galler och stänger på marken nedanför.

Det mest spännande orörda lämningen ligger på inlandssidan av kullen. En övervuxen gammal väg leder från kullens topp ner till fundamentet av vad som nog var en kaj före katastrofen, men som nu bara är ett par betongklossar nedsänkta i berget. Både vägen och kajen leder fram till en djup skreva i berggrunden och längst in finns en enorm metallport som verkar öppna rakt in i berget under kullen. Porten är dock helt igenrostad och dessutom blockerad av både träd och nedfallna klippblock. Även om bossarnas skryt om hur många patroner som finns i deras gömmor är sant är det fortfarande tveksamt och de tillsammans kunde skapa en smäll stor nog att få bort blocken eller öppna porten. Precis som med cisternerna så finns det gamla (alltför smala) rör som kommer ut inifrån porten och leder vidare ner till den gamla hamnen på udden.

Det är mindre en avsaknad av nyfikenhet och mer en kombination av att det helt enkelt saknas verktyg och samlad vilja för att få klarhet i vad som finns gömt på dessa platser. Om bossarna bara kunde komma överens och samla sina gäng skulle det nog finnas arbetskraft nog att få jobbet gjort. Att Den Gamle också varit djupt skeptisk eller helt enkelt ointresserad har också gjort sitt: ”Det finns ändå inget värt där” har han alltid sagt, och det har nog för alltid uteslutit de falanger som fortfarande är honom trogna.

SkogsCistern.jpg


Arken | Folket | Färdigheter | Grundegenskaper & trauma | Hemön | Hot och stöd | Rollpersonen | Spelsystemet | Startsida | Sysslor | Talanger | Tärningarna Zonen

Hemön

Sicken röta Tippis